sunnuntai 23. maaliskuuta 2014

ATT BANTA - HUMBUG?


”I år skall jag gå ner i vikt” är det vanligaste nyårslöfte som avges.  Det är sannolikt också det löfte som oftast  bryts.  Att äta hör  till  våra  mest grundläggande, primitiva och livsviktiga drifter. Att äta är också en socialt välreglerad handling: bordsskick, släktmiddagar, damluncher, banketter. Veckotidningarna  är  i allt  större omfattning  fyllda  av material som på ena uppslaget levererar veckans nya bantningstips, på det andra lämnar läckra högkalorirecept  på månadens  tårta eller  nya pastarätt.  Drömmen om att ha kontroll är den moderna kvinnans hetaste önskan.  Att samtidigt äta och ändå vara smal är hopplöst

Uttrycket  ”banta”  kommer  från en engelsman William Banting (1797 -1878), 
som blev känd över stora delar av Europa och Amerika som författaren av de första moderna bantningsråden.  William Banting påstår i sin bok  “Letter on corpulence, addressed  to the public”, att hans  fetma  inte berodde på vare sig brist på kroppslig aktivitet eller överdrivet  ätande. Vidare påstår  han,  att om man väl väljer en diet av lämplig  kvalitet så  behöver  man  inte  tänka på hur mycket  man äter. Banting  skriver: ”Jag  kan nu med visshet säga, att dietens  kvantitet tryggt  kan överlåtas  åt den naturliga aptiten och att man endast behöver inrikta   sig  på kvaliteten  för  att lindra och bota korpulens”.  Om man bara stirrar sig  blind  på kalorier  är det lätt hänt  att man äter  fel saker och ständigt  går  omkring  med hungerkänslor  och då är det också svårare att lyckas

Banting  var inte, som man kanske skulle kunna tro, läkare eller näringsfysiolog. Banting var finsnickare och begravningsentreprenör och hans kunder tillhörde de rika – bland annat gjorde han Hertigen av Wellingtons begravningskista. Banting var en respekterad affärsman i London som bland annat hade privilegiet att omhänderha begravningen av kungligheter och andra kända personer. Han hade bland annat titeln “ Undertaker of the prince of Wales”.  Han var 165 cm lång och vägde 90 kilo. Han var så orörlig att han inte ens kunde knyta skorna själv. Till sist var han så tung att han knappt kunde ta sig ner för trapporna i sitt hus. Han fick treva sig baklänges nedför trappor på grund av ledvärk och ”pustade och svettades enormt”. Dessutom hade han ett besvärande navelbråck och hans syn och hörsel hade börjat försämras.  Vid 66 års ålder insåg han att något måste göras och gav sig ut på långpromenader och rodd och badade regelbundet bastu. Men i stället för att gå ned i vikt ökade aktiviteterna bara hans aptit och därmed hans kroppshydda.

Hur kom han slutligen till klarhet om den behandling av övervikt som fått världsrykte? Jo, det berodde faktiskt på en tilltagande hörselnedsättning.  Efter en tid kom han i kontakt med öronläkaren William Harvey.  Detta möte blev en vändpunkt i Bantings liv, vilket han ingående beskriver i sin bok, som första gången publicerades 1863. Banting ordinerades en diet som var fattig  på kolhydrater och fett men rik på protein och han magrade hela 20 kilo på ett år. Midjemåttet minskade med 12 tum.
Doktor Harvey var en läkare med empati och helhetssyn, men hur  fick han ihop övervikt  med hörselnedsättning? Han menade att fettinlagring  tryckmässigt påverkade hörselorganet. Det är givetvis i dag en udda förklaring, men kanske utgjorde beskedet ett extra incitament för Banting att ta sin övervikt på ett större allvar än tidigare. Viktigare var att Harvey studerat Claude Bernards nya rön om leverfunktion och ämnesomsättning, vilka han nu försökte tillämpa på sina patienter.

Bantings bok blev en succé och såldes i tusentals exemplar. Han utdelade skriften gratis till vänner och bekanta eftersom ingen seriös tidning ville trycka den, vilket kanske berodde på följande kritiska uttalande: »Det tyckes mig  som om fetma inte vunnit  vederbörlig  förståelse hos läkarkåren och gemene man.«  Läkarkåren tyckte nämligen att Bantings bantningsråd är humbug. Skriften utkom i flera upplagor och översattes bl a till svenska av en doktor Edward Edholm (»Bantings kur mot korpulens«, tredje upplagan, Bonniers, 1880).

William Banting var en ovanlig bantare i det att han lyckades hålla sin vikt. Dietföreskrifterna var i stort sett följande: Minska på bröd, smör, mjölk, socker och potatis. Ät gärna fisk och kött men inte lax och fläsk. Undvik öl men ta gärna två glas rödvin till middagen och ibland som sängfösare en lättgrogg. De senare råden har väckt kritik, men helheten gav Banting ett önskat resultat. Sedan gäller det givetvis som alltid att iaktta måttlighet, uthållighet och regelbunden viktkontroll.
I sin bok beskriver Banting sitt förbättrade hälsotillstånd på följande sätt:”Jag har aldrig mått så bra på 20 år, midjemåttet har gått ner, jag kan gå ner för trapporna och upp utan besvär, sköta arbetet och mitt navelbråck ger mig inte längre några besvär. Synen är förbättrad liksom hörseln.”  I det här fallet inträffade det anmärkningsvärt att hörseln förbättrades. Doktor Harvey ,som var öronläkare, lyckades tydligen behandla ett fall av hörselnedsättning med viktreduktion!




tiistai 11. maaliskuuta 2014

LAIHDUTUS - HUMPUUKKIAKO?







Englantilainen William Banting (1797-1878) tuli tunnetuksi maailman ensimmäisen modernin laihdutusoppaan kirjoittajana niin Euroopassa kuin Amerikassa. Hän ei ollut lääkäri tai ravintoterapeutti, kuten voisi kuvitella, vaan hautausurakoitsija ja puuseppä. Hänen asiakkainaan olivat rikkaat ja kuninkaalliset. Banting oli arvostettu liikemies Lontoossa. Hänen tittelinsä oli muun muassa Undertaker of the Prince of Wales.
Pituutta hänellä oli 165 cm ja painoa 90 kg. Lihavuutensa tähden hän  itse ei  voinut sitoa kengännauhoja. Lihavuus aiheutti myös nivelkipuja, jotka muun muassa estivät häntä kotona kulkemisen portaissa alaspäin. Niinpä hän tulikin portaat takaperin alas puuskuttaen ja hikoillen valtavasti. Kaiken lisäksi häntä vaivasi napatyrä.  Näkö ja kuulo olivat alkaneet huonontua.
Täytettyään 66 vuotta päätti hän, että jotain olisi tehtävä ja niinpä hän alkoi pitkät kävelyretket ja veneellä soutamisen kohottaakseen kuntoaan ja laihtuakseen. Kuitenkin laihtumisen sijaan aktiviteetit lisäsivätkin vain ruokahalua ja sitä kautta elopainoa myös.

Kuinka Banting lopulta päätyi  maailmanmaineeseen yltäneeseen ylipainonhallintaan? Todellinen syy oli kuulon heikentyminen. Banting kävi korvalääkäri William Harveyn vastaanotolla. Tämä kohtaaminen oli käännekohta Bantingin elämässä. Tästä hän kirjoittaa myös kirjassaan ”Letter on corpulence, addressed to the public”, joka julkaistiin ensimmäisen kerran vuonna 1863. Korvalääkäri määräsi Bantingille laihdutusohjeena vähentää hiilihydraatteja ja rasvaa ja syödä enemmän proteiinipitoista ruokaa. Tällä dieetillä Banting laihtui 20 kiloa vuoden aikana ja vyötäröltä lähti 12 tuumaa

Tohtori Harvey oli lääkärinä empaattinen ja ajatteli kokonaisvaltaisesti potilaitaan hoitoja määrätessään, mutta miten hän sai yhdistettyä ylipainon kuulonalenemiseen. Hän ajatteli, että läskinvarastoituminen elimistössä vaikutti paineen tavalla kuuloelimiin. Nykypäivänä se on tietenkin omalaatuinen selitys, mutta ehkä antoi enemmän pontta Bantingille karistaa ylimääräiset kilot kuin aiemmin. Harvey oli opiskellut Claude Bernardin uusia tuulia maksan toiminnasta ja aineenvaihdunnasta, joita Harvey sovelsi omiin potilaisiinsa. Hän oli nimittäin muutamia vuosia aikaisemmin oleskellut Pariisissa, missä hän kävi suuren ranskalaisen fysiologin Claude Bernardin luennoilla. Bernard oli aikansa loistavimpia tiedemiehiä, joka muun muassa tutki fysiologisia mekanismeja. Tämä johti siihen, että Bernard kiinnostui myös maksan toiminnoista. Bernard oli ensimmäinen, joka kuvasi, että glykogen voisi varastoitua maksaan. Eläinkokeista oli jo selvinnyt, että puhdas eläinperäinen ravinto ja vähäinen määrä hiilihydraatteja voisi vaikuttaa vähentämään sokerieritystä virtsassa diabeteksessa. Tohtori Harvey veti tästä johtopäätöksen, että pidättyväisyys hiilihydraateista ehkäisee diabetesta ja siksi myös voisi käyttää apukeinona painon hallinnassa.

Bantingin kirja saavutti suuren suosion ja sitä myytiin tuhansia kappaleita. Hän jakoi teosta ilmaiseksi ystävilleen ja tutuilleen mainosmielessä, sillä mikään lehti ei halunnut kirjoittaa siitä, mikä ehkä johtui seuraavasta kriittisestä lausunnosta: ”Minusta tuntuu, että ylipaino ei ole saanut asianmukaista ymmärrystä lääkärien keskuudessa” Lääkäreiden mielestä Bantingin laihdutusopas oli silkkaa humpuukkia. Vaikka lääkärit vastustivat Bantingin laihdutusohjeita, niin suuri yleisö ihastui niihin huomatessaan, että ne toimivat. Kirjasta otettiin useita painoksia ja muun muassa sen käänsi ruotsiksi tohtori Edward Edholm ( Bantings kur mot korpulens”, 3. upplagan, Bonniers, 1880).

William Banting oli epätavallinen laihduttaja siinä, että hänen onnistui pitämään ihannepainonsa. Dieettiohjeet olivat suuressa määrin seuraavat: Vähennä leipää, voita, maitoa, sokeria ja perunaa. Syö mieluiten kalaa ja lihaa, mutta ei lohta eikä läskiä. Vältä olutta, mutta ota mielellään pari lasia punaviiniä päivällisellä. Viimeinen ohje on herättänyt kritiikkiä, mutta kokonaisuus antoi Bantingille toivotun tuloksen.
Kirjassaan Banting kertoo parantuneesta terveydentilastaan seuraavasti:” Kahteenkymmeneen vuoteen en ole voinut näin hyvin kuin nyt. Vyötärönympärys on pienentynyt ja nyt jaksan kävellä portaat ylös ja alas vaivatta sekä hoitaa työni. Napatyräkään ei vaivaa enää. Näkö on parantunut sekä kuulo myös.” 
Tässä tapauksessa on todella merkittävää, että hänen kuulonsa parani. Tohtori Harvey, joka oli korvalääkäri, onnistui selvästikin hoitamaan  huonokuuloisuutta alentamalla painoa!

perjantai 7. maaliskuuta 2014

SPEGELVÄNT



SPEGELVÄNT

USA, som numera  kallas världens enda stormakt, styrs med vänsterhand. Den 44:e president i USA, Barack Obama, är vänsterhänt. Påfallande många av de amerikanska presidenterna har varit vänsterhänta (9 st.). I TV-nyheterna såg jag honom underteckna ett dokument på det typiska "sned-handled-sikte-ovanifrån"-sättet. Som vänsterhänt själv med likadan skrivstil kände jag en speciell släktskap med den nya presidenten.

Den 13 augusti ( 13.8.) är det de västerhäntas dag eller som den ursprungligen heter "The Lefthanders Day". Dagen instiftades av en amerikansk organisation The Left-handers Club 1992. Syftet med dagen är att uppmärksamma de svårigheter som västerhänta upplever i vardagen. De lever i en värld som är skapt för högerhänta och de har varit förtrykta historiskt.

Jag kan inte låta bli att låna en text från en blogg, som kritiserar de västerhäntas dag. " Varför blir det inga dagar för oss normala högerhänta? Varför inte 'De högerhäntas Dag'? Så bara för att en minoritet vill ha samma rättigheter som vi normala, så betyder det inte att vi ska lyssna på dem. Vi kan acceptera dem som människor, men inte deras vänsterhänthet. Jesus var högerhänt. Det är den normen vi ska följa genom livet."

Var Jesus högerhänt? I Bergspredikan Matt 5:39 säger Jesus:"Om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till åt honom." Origenes, bibeltolkare i sin bok De principiis år 220 e.Kr. skriver, att situationen är orealistisk, ty var och en människa som slår annan människa med högra handen på den vänstra kinden, om inte han, som slår, lider av något naturvidrigt. Det är lätt att förstå, att Origenes menar vänsterhänthet med "något naturvidrigt".

Bibeln har en högerhänt världsbild. I Nya testamentet får Jesus sitta på Guds högra sida i himmelen. Jag googlade på nätet och hittade i Bibeln 701 vänsterhänta män, men högerhänta män hittade jag inte. I Domarboken 3:15 "Men Israels barn ropade till Herren, och Herren lät då bland dem en frälsare uppstå, benjamiten Ehud, Geras son, en vänsterhänt man." och i Domarboken 20:16 "Bland allt detta folk funnos sju hundra utvalda män som vore vänsterhänta; alla dessa kunde med slungstenen träffa på håret, utan att fela."

I skolan fick jag vara vänsterhänt, tack vare mina föräldrar. Min mamma sade till lärarinnan, att hon får inte tvinga mig skriva med höger hand. Det var inte lätt med bläckpennan och bläckhornet, som satt på högra sidan av pulpeten i ett hål. Jag skrev och suddade på samma gång. Är man vänsterhänt, hamnar mer av bokstäverna på handen än på pappret. Om jag hade blivit tvingat att skriva med höger, hade det inneburit för min hjärna syntax error och en - om möjligt - ännu bedrövligare handstil.

Tur att man får skriva med datorn. Det är som gammaldags masinskrivning, man får använda bägge händer - båda pekfingrarna ( höger och vänster ). Genom att träna bägge händerna tränar man också hjärnan. Om barnen blir duktiga på att använda bägge händer, desto bättre. Det ger bara positiva effekter och är en fördel i de allra flesta sammanhang. Det är ungefär som att bli tvåspråkig redan från början.