LAIHDUTUS - HUMPUUKKIAKO?

Englantilainen William Banting (1797-1878) tuli tunnetuksi maailman ensimmäisen modernin laihdutusoppaan kirjoittajana niin Euroopassa kuin Amerikassa. Hän ei ollut lääkäri tai ravintoterapeutti, kuten voisi kuvitella, vaan hautausurakoitsija ja puuseppä. Hänen asiakkainaan olivat rikkaat ja kuninkaalliset. Banting oli arvostettu liikemies Lontoossa. Hänen tittelinsä oli muun muassa Undertaker of the Prince of Wales.

Pituutta hänellä oli 165 cm ja painoa 90 kg. Lihavuutensa tähden hän  itse ei  voinut sitoa kengännauhoja. Lihavuus aiheutti myös nivelkipuja, jotka muun muassa estivät häntä kotona kulkemisen portaissa alaspäin. Niinpä hän tulikin portaat takaperin alas puuskuttaen ja hikoillen valtavasti. Kaiken lisäksi häntä vaivasi napatyrä.  Näkö ja kuulo olivat alkaneet huonontua.

Täytettyään 66 vuotta päätti hän, että jotain olisi tehtävä ja niinpä hän alkoi pitkät kävelyretket ja veneellä soutamisen kohottaakseen kuntoaan ja laihtuakseen. Kuitenkin laihtumisen sijaan aktiviteetit lisäsivätkin vain ruokahalua ja sitä kautta elopainoa myös.

Kuinka Banting lopulta päätyi  maailmanmaineeseen yltäneeseen ylipainonhallintaan? Todellinen syy oli kuulon heikentyminen. Banting kävi korvalääkäri William Harveyn vastaanotolla. Tämä kohtaaminen oli käännekohta Bantingin elämässä. Tästä hän kirjoittaa myös kirjassaan ”Letter on corpulence, addressed to the public”, joka julkaistiin ensimmäisen kerran vuonna 1863. Korvalääkäri määräsi Bantingille laihdutusohjeena vähentää hiilihydraatteja ja rasvaa ja syödä enemmän proteiinipitoista ruokaa. Tällä dieetillä Banting laihtui 20 kiloa vuoden aikana ja vyötäröltä lähti 12 tuumaa

Tohtori Harvey oli lääkärinä empaattinen ja ajatteli kokonaisvaltaisesti potilaitaan hoitoja määrätessään, mutta miten hän sai yhdistettyä ylipainon kuulonalenemiseen. Hän ajatteli, että läskinvarastoituminen elimistössä vaikutti paineen tavalla kuuloelimiin. Nykypäivänä se on tietenkin omalaatuinen selitys, mutta ehkä antoi enemmän pontta Bantingille karistaa ylimääräiset kilot kuin aiemmin. Harvey oli opiskellut Claude Bernardin uusia tuulia maksan toiminnasta ja aineenvaihdunnasta, joita Harvey sovelsi omiin potilaisiinsa. Hän oli nimittäin muutamia vuosia aikaisemmin oleskellut Pariisissa, missä hän kävi suuren ranskalaisen fysiologin Claude Bernardin luennoilla. Bernard oli aikansa loistavimpia tiedemiehiä, joka muun muassa tutki fysiologisia mekanismeja. Tämä johti siihen, että Bernard kiinnostui myös maksan toiminnoista. Bernard oli ensimmäinen, joka kuvasi, että glykogen voisi varastoitua maksaan. Eläinkokeista oli jo selvinnyt, että puhdas eläinperäinen ravinto ja vähäinen määrä hiilihydraatteja voisi vaikuttaa vähentämään sokerieritystä virtsassa diabeteksessa. Tohtori Harvey veti tästä johtopäätöksen, että pidättyväisyys hiilihydraateista ehkäisee diabetesta ja siksi myös voisi käyttää apukeinona painon hallinnassa.

Bantingin kirja saavutti suuren suosion ja sitä myytiin tuhansia kappaleita. Hän jakoi teosta ilmaiseksi ystävilleen ja tutuilleen mainosmielessä, sillä mikään lehti ei halunnut kirjoittaa siitä, mikä ehkä johtui seuraavasta kriittisestä lausunnosta: ”Minusta tuntuu, että ylipaino ei ole saanut asianmukaista ymmärrystä lääkärien keskuudessa” Lääkäreiden mielestä Bantingin laihdutusopas oli silkkaa humpuukkia. Vaikka lääkärit vastustivat Bantingin laihdutusohjeita, niin suuri yleisö ihastui niihin huomatessaan, että ne toimivat. Kirjasta otettiin useita painoksia ja muun muassa sen käänsi ruotsiksi tohtori Edward Edholm ( Bantings kur mot korpulens”, 3. upplagan, Bonniers, 1880).

William Banting oli epätavallinen laihduttaja siinä, että hänen onnistui pitämään ihannepainonsa. Dieettiohjeet olivat suuressa määrin seuraavat: Vähennä leipää, voita, maitoa, sokeria ja perunaa. Syö mieluiten kalaa ja lihaa, mutta ei lohta eikä läskiä. Vältä olutta, mutta ota mielellään pari lasia punaviiniä päivällisellä. Viimeinen ohje on herättänyt kritiikkiä, mutta kokonaisuus antoi Bantingille toivotun tuloksen.

Kirjassaan Banting kertoo parantuneesta terveydentilastaan seuraavasti:” Kahteenkymmeneen vuoteen en ole voinut näin hyvin kuin nyt. Vyötärönympärys on pienentynyt ja nyt jaksan kävellä portaat ylös ja alas vaivatta sekä hoitaa työni. Napatyräkään ei vaivaa enää. Näkö on parantunut sekä kuulo myös.” 
Tässä tapauksessa on todella merkittävää, että hänen kuulonsa parani. Tohtori Harvey, joka oli korvalääkäri, onnistui selvästikin hoitamaan  huonokuuloisuutta alentamalla painoa!

SPEGELVÄNT

SPEGELVÄNT

USA, som numera  kallas världens enda stormakt, styrs med vänsterhand. Den 44:e president i USA, Barack Obama, är vänsterhänt. Påfallande många av de amerikanska presidenterna har varit vänsterhänta (9 st.). I TV-nyheterna såg jag honom underteckna ett dokument på det typiska "sned-handled-sikte-ovanifrån"-sättet. Som vänsterhänt själv med likadan skrivstil kände jag en speciell släktskap med den nya presidenten.

Den 13 augusti ( 13.8.) är det de västerhäntas dag eller som den ursprungligen heter "The Lefthanders Day". Dagen instiftades av en amerikansk organisation The Left-handers Club 1992. Syftet med dagen är att uppmärksamma de svårigheter som västerhänta upplever i vardagen. De lever i en värld som är skapt för högerhänta och de har varit förtrykta historiskt.

Jag kan inte låta bli att låna en text från en blogg, som kritiserar de västerhäntas dag. " Varför blir det inga dagar för oss normala högerhänta? Varför inte 'De högerhäntas Dag'? Så bara för att en minoritet vill ha samma rättigheter som vi normala, så betyder det inte att vi ska lyssna på dem. Vi kan acceptera dem som människor, men inte deras vänsterhänthet. Jesus var högerhänt. Det är den normen vi ska följa genom livet."

Var Jesus högerhänt? I Bergspredikan Matt 5:39 säger Jesus:"Om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till åt honom." Origenes, bibeltolkare i sin bok De principiis år 220 e.Kr. skriver, att situationen är orealistisk, ty var och en människa som slår annan människa med högra handen på den vänstra kinden, om inte han, som slår, lider av något naturvidrigt. Det är lätt att förstå, att Origenes menar vänsterhänthet med "något naturvidrigt".

Bibeln har en högerhänt världsbild. I Nya testamentet får Jesus sitta på Guds högra sida i himmelen. Jag googlade på nätet och hittade i Bibeln 701 vänsterhänta män, men högerhänta män hittade jag inte. I Domarboken 3:15 "Men Israels barn ropade till Herren, och Herren lät då bland dem en frälsare uppstå, benjamiten Ehud, Geras son, en vänsterhänt man." och i Domarboken 20:16 "Bland allt detta folk funnos sju hundra utvalda män som vore vänsterhänta; alla dessa kunde med slungstenen träffa på håret, utan att fela."

I skolan fick jag vara vänsterhänt, tack vare mina föräldrar. Min mamma sade till lärarinnan, att hon får inte tvinga mig skriva med höger hand. Det var inte lätt med bläckpennan och bläckhornet, som satt på högra sidan av pulpeten i ett hål. Jag skrev och suddade på samma gång. Är man vänsterhänt, hamnar mer av bokstäverna på handen än på pappret. Om jag hade blivit tvingat att skriva med höger, hade det inneburit för min hjärna syntax error och en - om möjligt - ännu bedrövligare handstil.

Tur att man får skriva med datorn. Det är som gammaldags masinskrivning, man får använda bägge händer - båda pekfingrarna ( höger och vänster ). Genom att träna bägge händerna tränar man också hjärnan. Om barnen blir duktiga på att använda bägge händer, desto bättre. Det ger bara positiva effekter och är en fördel i de allra flesta sammanhang. Det är ungefär som att bli tvåspråkig redan från början.

EN BÄGARE FRISKT VATTEN ATT DRICKA

Matt 10:42
” Och den som ger en av dessa små
en bägare friskt vatten att dricka,
därför att det är en lärjunge
- amen säger jag er:
Han skall inte gå miste om sin lön.”

Vatten är så viktigt att man nästan skulle kunna säga att de flesta sjukdomar och åkommor i kroppen beror till stor del på vätskebrist i cellerna. När du känner av törst, har det redan gått för långt och cellerna är i desperat behov av vätska. Vanliga symptomer är: huvudvärk, yrsel, försämrad koordinations- och reaktionsförmåga, trötthet, stress, torr hud, övervikt och hetsätning. Genom dagliga aktiviteter har man uppskattat människans förlust av vätska till omkring 2,5 liter, vilket vanligtvis ersätts av den vätska och kost vi intar. Faktorer såsom träning, svettning och värme ökar behovet av vätska ytterligare.

Cellen är ett levande minisamhälle. Alla organismer är uppbyggda av celler. Varje gram av vår kropp innehåller i genomsnitt en miljard celler. I en tumme finns fler celler än vad det finns människor på jorden. Varje cell är en levande enhet. Olika celler är specialiserade för att klara vissa uppgifter. Tillsammans bildar cellerna vävnader, organ och organsystem. Cellernas komplexa samarbete gör att kroppen kan fungera som en helhet. Människokroppen består till tre fjärdedelar av vatten. Det är vår viktigaste element. Vi kan överleva flera veckor utan mat, men endast några dagar utan vatten.

Vattnet har en enorm förmåga att lösa upp andra ämnen och transportera dem med sig för att sedan på nytt lämna av dem utan någon nämnvärd förändring av deras karaktär. Detta är livsviktigt för alla levande organismer. Vattnet transporterar en mängd ämnen och energier för organismernas livsprocesser, både ämnen för uppbyggnad och sådant som är avfall och skall föras bort. 

Eftersom vi inte dricker tillräckligt med vatten, kommer sjukdomsalstrande gifter att finnas kvar i vår kropp istället för att rensas ut. Varje kemisk process i kroppen – och det försiggår miljoner sådana varje minut – ger slaggprodukter i form av toxiner, och detta avfall måste elimineras fullständigt från kroppen. Om detta inte sker, lagras giftämnena i kroppens fettceller eller organ, och följverkningarna blir bara värre med tiden. Först blir vi trötta och slöa, men om de inte rensas bort, kommer vi till slut att få alla möjliga sortens problem: nedsatt njurfunktion, gallsten, ökad syrabildning ( och därmed magsår) och till slut ett mycket försämrat immunsystem.

Vattnet är ständigt i rörelse: som ånga från havet, som moln och nederbörd ( regn eller snö ), som vatten i jorden, som vatten i bäcken och sedan åter till havet. Det kallas för vattnets kretslopp. Den drivande kraften, som får vattnet att röra sig, är solen. Vår planet består av 70% vatten, nödvändigt för att det levande kretsloppet överhuvudtaget skall fungera och leva vidare.

En skräddare är är en insekt, som utan problem kan promenera på vattnets yta. Hur kan det komma sig? Varför sjunker den inte? Vanligt vatten är ett ämne med ovanliga egenskaper. För oss osynliga men starka krafter binder samman vattnets molekyler. Därför kan vatten stiga upp i ett nästan hundra meter högt träd eller bära en fjäderlätt skräddare på sin yta.

Men trots att vatten idag för det flesta finns lättillgängligt, så är det många människor som inte dricker tillräckligt för att tillfredställa sitt dagliga behov av vatten, vilket ofta lämnar dem uttorkade utan att veta om det. De omedelbara symptomen på torkning är trötthet, huvudverk, brist på energi och koncentrationssvårigheter. Under arbetsdagen, speciellt i luftkonditionerade miljöer, som kan öka uttorkningsnivån, tror många att de behöver äta eller dricka kaffe/te för att öka sin energinivå, när de i själva verket bara behöver ett glas vatten för varaktig uppfriskning.

Vatten, ljus och näring, dessa tre byggstenar, så märkligt enkla, är grunden för allt naturens liv. Satta tillsammans har de skapat en oöverskådlig mångfald arter av växter, djur, svampar och bakterier: Liv på jorden började en gång som liv i vatten, det vatten som nu täcker två tredjedelar av jordens yta. Vattnet är den livsbärande vätskan i alla organismer, växter, djur och människor.

Hela vår existens är därför intimt sammanvävd med kvaliteten på det vatten, som finns tillgängligt för oss. Förutom dricksvatten används också samma vatten för att få det, vad vi äter, att växa. Om vi vill leva lyckliga och med god hälsa, så måste vattnet värderas högt och tas om hand med stor omtänksamhet. Vattnet ger sin energi frikostigt till allt levande.

Livet på jord kan inte existera utan vatten. Vatten hör samman med allt liv på vår jord. Redan forntidens folk var insatta i vattnets viktiga roll. Vattnet var en förmedlare mellan det jordiska och det andliga livet. I kristendomen tilldelades vattnet en viktig, godomlig roll som en sådan förmedlare. Vattnet, ansåg man, bar i sig godomliga, livsgivande krafter. I dagens moderna samhälle har vi inte längre den synen på vattnet. Vattnet är idag det minst förstådda och mest utnyttjade elementet på vår jord. Om vattnet dör, så dör jorden och mänskligheten med den.

Bibelns båda skapelseberättelser inbegriper vatten.
I den andra versionen gör Gud himmel och jord,
och där fanns varken buske eller ört
eftersom Gud inte har låtit det regna,
men en dimma stiger upp från jorden och vattnar marken.
I den första skapelseberättelsen finns vattnet med från början:
”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord…Och Guds ande svävade över vattnet”.
I vattnet skapar Gud sedan himlen som ett fäste
för att skilja vattnet därunder från vattnet däröver.

Kaisa

vaktmästare

ATT HA EGEN KO I DIKET

Denna målande beskrivning “att ha egen ko i diket” kommer  från finskans "oma lehmä ojassa", vilket i sin tur betyder att personen har sina egna intressen att bevaka i ett allmännare sammanhang. 



Finskan har inte bara påverkat det finlandssvenska ordförrådet utan också lämnat spår i fraseologin och syntaxen. Speciellt märks den finska inverkan på prepositionsbruket och ordföljden. Likaså har många finlandssvenska talesätt lånats direkt från finskan och kan därför vara svårbegripliga för den som inte behärskar finska.
Det finns ett antal ord och uttryck som bara används i Finland eller som används i Finland i en annan betydelse än i Sverige. De här orden brukar kallas finlandismer.  Vissa finlandismer är gamla svenska ord som inte längre är i bruk i Sverige,  andra har tagits upp ur de finlandssvenska dialekterna, men de allra flesta finlandismerna är ett resultat av finskt inflytande, antingen direkta lån som t.ex. orden kiva (kul) och juttu (grej/artikel) eller översättningslån som exempelvis taltur(inlägg) och skyddsväg (övergångsställe).

När en finlandssvensk påstår, att han har sin egen ko i diket eller har tänkt lyfta katten på bordet, ska man i Sverige alltså inte tro att det handlar om kor eller katter utan börja misstänka att finlandssvensken talar för sin sjuka mor och planerar att ta tjuren vid hornen.

“Att ha egen ko i diket” är idiom, som inte ska tolkas bokstavligt utan istället metaforiskt. Det är alltså den metaforiska innebörden hos idiomen, och inte en bokstavlig innebörd, som ska tolkas som betydelse. Idiom lär finnas i alla språk och den mer vedertagna definitionen har följande enkla lydelse: "Två eller flera ord som tillsammans betyder något annat än vad orden gör ensamma". 

Orden får alltså en överförd betydelse som bl.a. förklarar svårigheten att lära sig dem i ett andraspråk eftersom man ofta tenderar att först tolka och förstå ett uttryck mera bokstavligt.

Att använda sig av idiomatiska uttryck, när man talar, gör att språket blir både målande och levande. Dessa uttryck är väldigt vanliga och man använder dem varje dag utan att man kanske ens tänker på det. Uttrycken fungerar också som ett slags kulturbärare. Är man inte en del av kulturen så består ju uttrycken bara av tomma ord. Det är ofta dessa idiomatiska uttryck som är den knepigaste biten när man lär sig främmande språk.

Tittar man på idiomatiska uttryck i andra språk kan man även få en spännande inblick i dessa länders kultur och historia. Är det någon till exempel som aldrig har frågat sig var uttrycket Det regnar katter och hundar på engelska kommer ifrån?

Idiomatiska uttryck är inte samma sak som ordspråk. Ett ordspråk är en fras, som används i språket för att uttrycka ett budskap eller en värdering. Ordspråken har alltid samma form, de anpassas inte grammatiskt efter sammanhanget. Exempel på ordspråk är  Tala är silver, tiga är guld. Idiomatiska uttryck däremot infogas i språket och anpassas därmed grammatiskt efter sammanhanget. Exempelvis Att vara blåögd: ”Pelle är så blåögd, honom kan man lura hur lätt som helst”.

Varför är idiom så älskvärda? De är lite hemliga och piffar upp språket. Vet man inte betydelsen är det rent omöjligt att knäcka koden genom att gissa. Det är själva kombinationen av ord som utgör betydelsen, inte varje ords betydelse var och för sig. Att det är “grus i maskineriet” har alltså inget att göra med vare sig grus eller maskineri. Det betyder helt enkelt, att det är något, som hindrar ett smidigt genomförande av något.

Genom att använda idiom i ditt språk

får du en rikare och mer varierad kommunikation.

Kaisa

Aurelias vaktmästare

http://www.livet.se/ord/k%C3%A4lla/Idiom

http://svde.dict.cc/?s=att+%C3%A4ta+upp+sina+egna+ord

http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_svenska_idiomatiska_uttryck#A

http://www.businessenglishebook.com/Business-English-Idioms.htm

ÅLANDS FRIMÄRKEN BERÄTTAR

I över 28 år har Åland haft egna frimärken. De är konstverk i miniformat
och ett populärt samlarobjekt för filatelister världen över. 
De första åländska frimärkena gavs ut den 1 mars 1984. Sedan dess utkommer
årligen 12-15 frimärken, alla med åländsk anknytning. Frimärkena
beskriver örikets natur, kultur, historia, näringar och samhälle.

Mariehamn - Nordens Alexandria

  
Maria Alexandrovna
Målare: Franz Xaver Winterhalter (1805-1873)

Mariehamn fyllde 150 år (2011) och Posten Åland gav ut jubileumsfrimärke.
Mariehamn grundades 1861 av tsar Alexander II under den tid
då Åland och Finland var en del av det ryska imperiet.
Namnet Mariehamn kommer från tsar Alexanders hustru, Maria Alexandrovna.
Vid grundandet tog Mariehamn över rollen som ekonomiskt och kulturellt
centrum från Ålands första stad Skarpans. Skarpans växte upp intill den
fästning som ryssarna byggde i Bomarsund 1832-1854. Skarpans brändes
dock ner till grunden i samband med Krimkriget och sprängningen av
Bomarsunds fästning.   
Den nya staden Mariehamn växte istället upp kring bondbyn Övernäs, 
som låg mitt på det näs som i dag formar Mariehamn.
Under Mariehamns första år 1861 hade staden 35 invånare.

Den åländska kosmopoliten

Abd-al-Wali,1853 målare: Robert Wilhelm Ekman (1808-1873)

Georg August Wallin (1811-1852) studerade orientaliska språk först i
Helsingfors och sedan i Sankt Petersburg. Han fick ett stipendium för en
studieresa till Egypten, där han lärde sig arabiska och började
uppfatta sig som muslim.
Den 14 december 1843 kom den finländske orientalisten och
forskningsresanden G A Wallin, född i Berg på Åland, till Alexandria i
Egypten. Alexandria, där Wallin landsteg, var en hamnstad med många
etniska minoriteter, inte alls så arabisk som Kairo. Alexandria är belägen i norra Egypten vid Medelhavets kust. Staden grundades av ingen mindre än Alexander den store omkring år 332 f.Kr. och var under den så kallade ptolemeiska perioden huvudstad för hela det egyptiska imperiet. Förutom greker levde även judar i Alexandria och staden hade snart även en stor judisk befolkning. Den första delen av Septuaginta, den äldsta grekiska översättningen av Gamla testamentet, skrevs i Alexandria i början av 200-talet f.Kr. Idag utgör Alexandria Egyptens näst största stad med över fyra miljoner invånare. Hamnen är däremot landets största och viktigaste och där återfinns bland annat resterna av Faros fyrtorn, ett av antikens sju underverk.
Medan Wallin var kvar i Alexandria behöll han sina västerländska kläder, men
när han kom till Kairo blev han arab och kallade sig Abd al Wali från
Centralasien. Han konstaterar förnöjt att han efter några veckor i
Egyptens sol avlagt sin "hwita blekhet" och fått samma hudfärg som
infödda kairobor.
"Jag hade i min gång och min mine försökt att lägga den orientaliska
apathien och liknöjdheten och lyckats deri fullt väl att bli tagen för en muslim" skriver han.
Det gör att han utan risk kan besöka moskéer och studera religionen på nära håll.

Fyra fyrar

 

Posten Åland gav ut ett häfte med åtta frimärken som avbildar fyra olika fyrar, varav två är graverade.(2008)

Marhällan

byggdes 1938 och står i farleden in till Mariehamn, precis invid Kobba klintar. Den kännspaka fyren, som först var helt svartmålad, är nu målad i svart och rött och är en välkänd symbol på Åland.

Gustaf Dalén

står mitt ute i Skiftet. Ljusanordningen i fyren var ursprungligen en gåva från den svenska fyraggregattillverkaren AGA till Finlands fyr- och lotsväsendes 250-årsjubileum 1946.

Fyren uppfördes 1947 och för att hedra minnet av AGA:s grundare fick fyren namnet Gustaf Dalén.
Numera är fyren röd och försedd med sitt namn i stora, vita bokstäver.

Bogskär

byggdes 1882 på Finlands sydligaste skär. Redan från början fanns det misstankar om att fyren inte var tillräckligt stark och 1889 skadades fyren svårt i en storm.
Fyren reparerades och från 1907 fanns de kännspaka telegrafantennerna på fyren.
1915 besköts fyren av ett tyskt krigsfartyg och blev då så illa skadad att den måste byggas om.
Idag är fyren blå och vit.

Kökarsören

är en trekantig fyr som byggdes 1906 och står i södra utkanten av Skärgårdshavet. Fyren har från början varit obemannad och var inledningsvis en fotogenfyr. 1983 var fyrtornet så förstört att det måste rivas och ersattes av en modernare fyr.

En fyr 

är en anläggning för att sprida ljus eller andra signaler för sjöfarten för varning vid grund eller dess kontroll av position. Den kanske mest berömda fyren genom historien är fyren i Alexandria, som var byggd på ön Faros i gamla Egypten. Fyrtornet på Faros  gav namn till ordet ’fyrtorn’ på både franska, italienska och spanska. Fyrtorn heter faro på alla dessa språk än idag.  Faros fyrtorn var i bruk i drygt 1000 år  och ledde vilsna sjöfarare in till hamn tryggt och säkert.


Joh.8:12
Åter talade Jesus till dem och sade:
»Jag är världens ljus; den som följer mig,
han skall förvisso icke vandra i mörkret,
utan skall hava livets ljus.»


Kaisa
vaktmästare

Bilder: egen frimärkssamling

MALJALLINEN RAIKASTA VETTÄ

MALJALLINEN RAIKASTA VETTÄ

Matt 10:42
”Ja joka antaa yhdellekin näistä vähäisistä
maljallisen raikasta vettä vain siksi,
että tämä on opetuslapsi
- totisesti:
hän ei jää palkkaansa vaille.”

Vesi on meille niin tärkeä aine, että melkein voisi sanoa, että useimmat sairaudet ja vaivat kehossa johtuvat pitkälti nestevajauksesta soluissa. Kun tunnemme janoa, niin on  mennyt jo liian pitkään ja solut tarvitsevat kipeästi nestettä. Tavallisia oireitamme ovat: päänsärky, huimaus, heikentynyt koordinaatio- ja reaktiokyky, väsymys, stressi, kuiva iho, ylipaino ja ahmiminen.  Päivittäisen toiminnan kautta meidän arvioidaan menettävän nestettä noin 2,5 litraa, joka normaalisti  korvautuu nestettä ja ruokaa nauttimalla. Tekijät, kuten liikunta, hikoilu ja lämpö, lisäävät  ylimääräisen nesteen tarvetta.

Solumme ovat eläviä mini-yhteiskuntia. Kaikki organismit koostuvat soluista. Kehomme jokainen gramma  sisältää keskimäärin miljardi solua.  Peukalossamme on enemmän soluja kuin on ihmisiä maan päällä. Jokainen solumme on elävä kokonaisuus. Eri solut ovat erikoistuneet hoitamaan tiettyjä tehtäviä. Yhdessä solut muodostavat kudoksia, elimiä ja elinjärjestelmiä.  Solujen monimutkainen  ​​yhteistyö saa elimistömme toimimaan yhtenä kokonaisuutena. Kolme neljäsosaa kehostamme on vettä. Se on meidän tärkein elementtimme. Voimme elää viikkoja ilman ruokaa mutta vain muutaman päivän ilman vettä.

Vedellä on valtava kyky hajottaa aineita ja kuljettaa niitä mukanaan ja sitten uudelleen jättää ne ilman merkittäviä muutoksia niiden luonteessa. Tämä on elintärkeää kaikille eliöille.Vesi kuljettaa erilaisia ​​aineita ja energioita eliöiden elintoimintoihin, sekä aineita rakentamiseen että sellaisia aineita, mitkä ovat jätettä ja tulisi poistaa.
Koska emme juo tarpeeksi vettä,  jäävät sairautta aiheuttavat myrkyt kehoomme sen sijaan, että ne poistuisivat kehostamme. Jokainen kemiallinen prosessi kehossamme - ja niitä tapahtuu miljoonia joka minuutti - tuottaa jätettä  myrkkyjen muodossa, ja tämä jäte on poistettava. Jos näin ei tapahdu, varastoituu  myrkkyjä kehomme rasvasoluihin tai elimiin, ja vaikutukset vain pahenevat ajan myötä. Ensinnäkin meistä tulee väsyneitä ja velttoja, mutta jos kehon kuona-aineet eivät pääse poistumaan, voimme lopulta saada kaikkia mahdollisia ongelmia: munuaissairaus, sappikivet, happojen muodostuminen (vatsahaava) ja lopulta  heikentynyt immuunijärjestelmä.

Vesi on jatkuvasti liikkeessä: höyrynä merestä, pilvenä taivaalla ja sateena (vesi tai lumi), vetenä maaperässä, purossa ja joessa ja sitten takaisin meressä. Tätä kutsutaan veden kiertokuluksi. Liikkeellepanevana voimana, joka tekee veden liikkuvaksi, on aurinko. Planeetastamme 70% on vettä, jotta elämisen kiertokulku ylipäätään voisi toimia ja jatkua edelleen.
Vesimittari on hyönteinen, joka voi turvallisesti kävellä veden pinnalla. Miten se voi olla mahdollista?  Tavallisella vedellä on epätavallisia ominaisuuksia. Meille näkymättömät mutta tehokkaat voimat yhdistää veden molekyylejä. Siksi vesi voi nousta lähes sata metriä korkeaan puuhun tai kantaa höyhenen kevyen vesimittarin pinnallaan.

Mutta vaikka vesi tänä päivänä on useimmille meille helposti saatavilla, niin meitä on monta, jotka eivät juo tarpeeksi tyydyttääkseen päivittäisen vedentarpeensa, mikä sitten aiheuttaa nestevajausta ilman että he sitä itse huomaavat. Välittömiä oireita nestevajauksesta ovat väsymys, päänsärky, voimattomuus ja keskittymisvaikeudet. Työpäivän aikana, varsinkin ilmastoidussa ympäristössä, joka voi lisätä kuivumista,  uskovat useat , että heidän täytyy syödä tai juoda kahvia/teetä lisäämään energiatasoaan, vaikka tosiasiassa he tarvitsisivat vain lasillisen vettä.

Vesi, valo ja ravinto, nämä kolme rakennuspalikkaa, niin oudon yksinkertaista, on koko luomakunnan perusta.  Yhdessä ne ovat luoneet valtavan monimuotoisuuden lajit: kasvit, eläimet, sienet ja bakteerit. Elämä maan päällä alkoi elämänä vedessä, siinä vedessä, joka nyt peittää kaksi kolmasosaa maapallon pinta-alasta. Vesi on elämää antavaa nestettä kaikissa organismeissa, kasveissa, eläimissä ja ihmisissä.
Koko olemassaolomme on läheisesti yhteydessä sen veden laatuun, joka meillä on käytettävissämme. Paitsi juomavetenä samaa vettä käytämme  myös niin kasteluvetenä kasveille kuin juomavetenä eläimille, joita käytämme ravintonamme.
Jos haluamme elää onnellisina ja terveinä, niin vettä on arvostettava ja hoidettava huolella, sillä vesi antaa energiansa avokätisesti koko luomakunnalle.

Elämää maan päällä ei voi olla ilman vettä. Vesi liittyy kaikkeen elämään maapallolla. Jo muinaiset kansat tunsivat veden tärkeän roolin. Vesi oli  maallisen ja hengellisen elämän välittäjänä.  Kristinuskossa annettiin vedelle tärkeä asema jumalallisena välittäjänä. Veden katsottiin sisältävän jumalallisia elämää antavia voimia.  Nyky-yhteiskunnassa meillä ei enää ole tällaista näkemystä vedestä.Vesi on nykyisin vähiten ymmärretty ja eniten hyväksikäytetty elementti maan päällä. Jos vesi kuolee, niin kuolee myös sen mukana ihmiskunta ja kaikki elämä maapallolla.

 Molemmissa luomiskertomuksissa Raamatussa on vesi vahvasti mukana.
Kun Jumala toisessa versiossa luo taivaan ja maan, ei maanpäällä ole yhtään pensasta eikä edes ruohoa, sillä Jumala ei ole antanut sateen kastella maata, eikä ihmistä vielä ollut viljelemässä maata. Maasta kumminkin kumpusi vettä, ja se kasteli maan pinnan.

Ensimmäisessä luomiskertomuksessa on vettä alusta alkaen:"Alussa Jumala loi taivaan ja maan ... ja Jumalan Henki liikkui vetten yllä." Jumala teki taivaan erottamalla vedet vesistä.